Efter ett 6år långt förhållande så går man blir singel hur fan beter man sig på en dejt? Hur gör man? Vad säger man? Shit man känner sig ju som en gröngöling. Hur ska man kunna träffa någon när man inte ens vet hur man ska bete sig? Ahhhh blir galen haha

Vad är kärlek? Finns det verkligen en för alla? Ibland undrar man, jag har en gång varit den som trott att det finns en för alla, att alla har en person någonstans där ute som man passar ihop med som man kan dela sitt liv med. Men nu har jag nog börjat fundera på om det verkligen är så. Eller det kanske är så att om man letar efter kärleken så kanske man inte finner den, man kanske skulle försöka låta bli att leta och hoppas på att träffa han med stort H så kanske han en dag dyker upp när man minst anar det. Eller så kanske man har för höga krav på hur ens blivande ska se ut och vara, man kanske inte vill släppa in vem som helst som vänder upp och ner på ens liv, man kanske är less att gå på nit efter nit. Men hur kommer man nånsin träffa prinsen då? Någon som har några kloka ord kommentera gärna.

Men söndergråtna ögon klär det verkligen en skönhet? Andra dagen då tårarna bränner under ögonlocken och bara vill fram och glida nerför min kind, jag som alltid brukar vara glad och ha nära till skratt men det är långt borta nu. Hur jag än vrider o vänder på det så känner jag bara att jag tycker om honom jag vet att vi ska ta en dag i taget och sakta ner ta det lugnt, jag är helt med på det, men vill ju bara höra hans röst, berätta för honom att jag finns här, jag saknar messen som fick mig att le som fick mig att känna det där pirret i magen. Innerst inne är jag nästan säker på att dom aldrig kommer att komma igen men en liten del av mig hoppas på att dom ska komma, en liten del av mig hoppas på att det han skrev om att han tycker om mig som fan verkligen stämmer för det är precis så jag känner. ......